Hejsan! Detta är min sista läslogg och det betyder att jag alltså läst ut boken. I denna logg lägger jag fokus på konflikterna och upplösningen. Hoppas ni tycker om det! Kom gärna med åsikter :)

Konflikterna mellan Jack och Ralph startar redan i början av boken då pojkarna kommit till ön. Dock är detta inte jätte tydligt då 'konflikterna' bara är små kommentarer eller små tjafs. Dessutom står valet av hövding mellan Jack och Ralph och det leder till en mer laddad stämning mellan dem än det hade behövt vara. Konflikterna blir allt tydligare ju längre in i boken man läser och man förstår att Ralph och Jack har otroligt olika syn på vad som ska prioriteras på ön. Som jag nämnt lite smått förut i läsloggarna så är Ralph den som helst tar hjälp av Nasse och går igenom alla olika strategier om hur man ska gå till väga på bästa sätt innan de tar till handling. Han ser fördelar och nackdelar med varje sak de diskuterar. Ralph är den av pojkarna som anser att det viktigaste är att hålla elden vid liv så att röksignaler kan skickas (och därför öka chansen att bli räddade) och att bygga hyddor för att få tak över huvudena. Jack däremot tar hellre till handling med en gång utan närmare eftertanke. Han prioriterar att jaga för att få mat och lägger inte så mycket fokus på elden och reglerna som pojkarna gör upp (t.ex turas om att hämta vatten, håll elden vid liv, prata när du har snäckan i handen). Han gör hellre lite vad han känner för och som passar honom bäst i situationen. Jag ser framför mig två pojkar som är lika gamla men enligt deras beteende så tycker jag att Ralph är tre år mognare än Jack. Hans sätt att tänka egenom saker och sedan tar till handling är det beteendet som äldre personer oftast har (det ser man tydligt på dagens politiker som är tvungna att agera så).

Som sagt så urartar sig dessa konflikter enormt då man läst över hälften av boken. Pojkarna triggar successivt upp varandra på olika sätt och tillslut blir det ohanterligt och det bildas två 'stammar' där Jack har ett överlägset antal individer i sin. Enligt mig kan man inte säga att dessa konflikter löser sig (SPOILER ALERT) då både Nasse och Simon dödas och när Ralph i slutet jagas genom hela ön av Jacks stam. Jack har i avsikt att döda honom och sätter därför eld på hela ön för att 'röka ut honom'. Man märker tydligt att pojkarna inte mår bra psykiskt och att allting spårar ur.

Många av mina klasskompisar anser att den här boken har världens sämsta slut. Ralph flyr förr sitt liv från dem andra pojkarna och springer ut på stranden och möter en sjöman. En sida senare är boken slut och man förstår att pojkarna kommer att få åka hem igen. Jag tycker att det är något väldigt fint och på något sätt poetiskt med ett sådant avslut. I ena sekunden så är Ralph pålägg att bli dödad och hela ön håller på att rasa samman och i nästa sekund så är han räddad. Jag förundras av hur pojkarna kan gå från vilda mördare till några små, oskyldiga tolvåringar med färg i ansiktet på bara en sekund. På det sättet har William Golding gjort ett väldigt bra avslut och man får sig en bra tankeställare.  Jag förstår att många är beredda på det riktigt spännande eller tvistade slutet som att tillexempel alla ska döda varandra och kvar är bara en brinnande ö eller att alla ska sluta fred. Jag kan förstå att de tyckte att slutet blev kapat på det sättet.

"Och mitt bland dem grät Ralph, smutsig, tovig och snorig, grät över oskuldens död, över människohjärtats mörker, över den trofasta, kloka vän som hette Nasse och hans fall genom luften"-sista sidan.

 

I helhet tyckte jag att boken var otroligt seg i början och i mitten. Det händer inte så mycket och som jag skrivit tidigare så var inledningen väldigt lång. Författaren använder sig också av ett annat språk än vad jag är van vid. Språket är lite äldre och han beskriver saker väldigt abstrakt och vissa situationer blir väldigt svåra att tolka. Som t.ex den när Simon har en konversation med Flugornas herre som jag efterhand har förstått är en annan betäckning för Djävulen/Satan. Då jag sökt upp vissa scener ur ur filmen när jag inte förstått delar av bokens innehåll har jag fått en betydligt klarare bild av vad som händer/har hänt. Det här var som sagt ingen bok för mig då språket inte passade. Dock förstår jag konceptet och grundtanken med den och därför kan jag tänka mig att många tycker om den!

Hej allihopa! Förlåt att jag inte läs(b)loggat den femte och sista loggen. I måndags blev jag sjuk och var hemma under tisdagen från skolan. :( Har alltså inte kunnat göra den sista loggen än som skulle vara inlämnad måndag natt. Nu börjar jag dock känna mig bättre och ser till att publicera den så fort som möjligt! Ha det bra!

 

Hej hej! Nu har jag läst hela boken och fått klart för mig vad jag tycker om den. Den här läsloggen kommer mest handla om mina slutgiltiga tankar om boken och bokens intrig.

Jag tycker att boken har varit jättespännande och bra skriven, och jag har tyckt om att läsa den. Handlingen är för det mesta jättebra, men ibland kan det vara lite för mycket av samma sak hela tiden. I början och i mitten av boken händer det nästan ingenting och det känns som att inget av det man läser kommer betyda något för berättelsen. Författaren har gjort ett bra jobb när han skrivit boken, men jag tycker ibland att han utrycker sig lite konstigt. Författarens miljö och personbeskrivningar kan ha lite väl abstrakta liknelser så ibland förstår man inte riktigt vad man läser. Jag tror dock att författaren kan avsiktligt ha valt att skriva på ett lite udda sätt för att visa det mentala kaoset barnen på ön går igenom.

 

Jag upplever det som att boken har en huvudintrig och sen små problem vid sidan av det. Det största i boken är ju såklart pojkarnas relation till varandra. Det handlar mest om hur de förhåller sig till varandra och hur de bygger upp sitt egna lilla samhälle. En väldigt intressant del av boken är barnens hierarkisystem, det är där bokens stora intrig ligger. Barnen går med på att de måste ha något system och de väljer därför Ralph till hövding. Ralph framstår som den typiska ledaren med sin kontroll över situationen och valet för barnen blir ganska naturligt.

 

 Det finns dock också en annan pojke med stort inflytande, Jack Meridew. Jack har ett gäng pojkar som känner honom sedan tidigare och han är lite av deras ledare. Jack verkar vara ganska van att få som han vill så därför utser Ralph honom till en sorts jaktledare för att bibehålla den goda stämningen i gruppen. Jack och Ralph är väldigt olika och de fokuserar på olika saker. För Ralph så är det viktigaste signalelden, medan Jack verkar tycka att det är roligare och viktigare att jaga. Genom hela boken finns det en väldig spänning mellan dessa två karaktärer och man känner på sig att det kommer utbryta stora konflikter. Som sagt vill de två pojkarna olika saker och till slut blir det konflikt mellan dem. Jack är automatiskt i underläge eftersom att Ralph är hövding och får ofta ge sig. Till slut får Jack nog och väljer att bryta sig loss från gänget och bo för sig själv. Detta gör så småningom att gruppen delar sig i två läger och de flesta större pojkarna sluter sig till Jack eftersom han gillar att jaga och ha kul. Med grisarna de jagar ställer de till fest, och nästa morgon så har de flesta gått med i Jacks stam. Boken är nu väldigt dystopisk, många av karaktärerna har det väldigt svårt mentalt och barnen gör saker som de annars aldrig skulle göra. T.ex. dödar de Simon i en sorts hetsdans under festen. De som är kvar med Ralph kämpar för att överleva, Ralph avskyr nu Jack. När Jacks stam stjäl Nasses glasögon för att kunna göra eld lättare blir det för mycket. Sam, Eric, Nasse och Ralph går för att ta tillbaka glasögonen men det går såklart inte bra. Jacks stam är nu praktiskt taget vildar och de flesta av dem är helt galna. Till slut konfronterar de varandra och det slutar i blodigt kaos. Nasse dör, Sam och Eric tvingas gå med i Jacks stam och Ralph skadas och tvingas gömma sig i djungeln. Jacks stam går nästa morgon på jakt efter Ralph och deras blodtörst driver dem till vansinne. För att kunna hitta Ralph tänder de eld på djungeln, så att Ralph inte kan gömma sig. Ralph springer och springer och till slut kommer han fram till deras vanliga strand, han är svag och sårad och ger upp...men som tur är dyker då en sjökapten upp!

 

Jag avskyr det här slutet, det är inte alls dystopiskt! iallafall inte slutet, slutet. Det känns som att författaren tänker:
"oj nu måste jag göra ett lyckligt slut här hmm.....kanske det kan komma en båt?"
Jag tycker att det är jättesynd att en så bra bok ska sluta så dåligt. Allting hade byggts upp för en strid mellan Jack och Ralph, eller att alla pojkarna blir galna och dödar varandra, eller kanske att alla barn går med på att det inte är rätt, men det här?!

 

Jag har en egen version på ett mycket mer dystopiskt slut. Barnen bränner upp hela djungeln så att det inte finns någon frukt eller annan mat kvar. De tvingas därför slåss och till sist äta varandra. Det vore ett mycket mer dystopiskt och dramatiskt slut som visar på människans eviga hunger efter makt.

 

Jag tycker iallafall att boken, innan slutet, är väldigt bra skriven. Man får se Ralph gå från en självsäker person med full kontroll hela tiden till ett rent nervvrak som inte kan tänka klart. I senare delen av boken bryter Ralph av sina meningar ibland, eller tappar tråden och ibland får han till och med okontrollerade raseriutbrott för ingenting. Jag tycker att författaren visar alla pojkarnas mentala nedbrytning på ett mycket bra sätt. Den enda jag kan tänka på som inte blir knäpp är Nasse, han håller sig relativt lugn hela boken.

 

Som sagt har boken en huvudintrig och sedan vissa små sidoproblem. Ett sådant är "odjuret". Odjuret är ett sätt för författaren att beskriva skräcken och kaoset i barnens huvuden. Som jag förstår det så finns inte Odjuret på riktigt utan är bara barnens fantasi. I början så trodde jag att det var på riktigt och att bokens stora intrig skulle vara att besegra det på något sätt. Författaren använder många sådana här saker för att beskriva hur barnen tänker. Ett annat exempel är "flugornas herre". Det är egentligen bara ett grishuvud uppe på en pinne, men både Simon och Ralph har något sorts "samtal" med det.  De liksom pratar med det, fast egentligen bara med sig själva. Det är därför boken heter just Flugornas herre.

 

Jag  tror att William Golding skrev boken för att visa på människans grymhet. William Golding var krigsveteran och han hade säkert varit med om många hemska saker under sin tid som soldat. Han ville visa på människans inneboende ondska och civilisationens skörhet. Detta genom att ta barn, som oftast förknippas med oskyldighet, och visa att till och med så små, söta, väluppfostrade varelser kan utföra så grymma saker. När man läser boken förstår man att barnen kommer utrota varandra om ingen stoppar dem. Jag tror att William Golding såg att vi människor går samma öde till mötes  när han var i kriget och han ville genom boken visa det för omvärlden. 

/Nisse

 

Hej hej! I den här loggen kommer jag skriva om mina läsupplevelser än så länge och jag kommer skriva mina åsikter om hur författaren lägger upp sina miljöbeskrivningar.

 

Hittills har jag inte kommit in i bokens handling över huvud taget. Jag vet inte om detta är en bok för mig då författaren fokuserar så mycket på miljö och plats beskrivningarna och mindre på dialogerna mellan pojkarna och intrigerna. Dock har jag bara läst till sida 100 (även om det enligt mig är ganska långt så har jag ännu inte kommit till hälften). Boken har hittills handlat om att presentera karaktärerna och deras försök att lägga upp strategier och regler för hur de ska bygga upp ett samhälle där alla ska kunna leva. Man har fått en ytlig men tydlig bild av tre huvudkaraktärer (Jack, Ralph och Nasse). Man har inte fått lära känna dessa på djupet men man ser tydligt deras personlighetsdrag. Detaljerad information om varfrån de kommer och hur de hade det innan livet på ön utelämnar författaren. Resten av pojkarna vet man bara åldern på och några enstaka namn.

 

För mig blir det lite tradigt att få detaljerade beskrivningar på varje nytt ställe de upptäcker. Jag förstår verkligen syftet med att lägga fokuset på det då man verkligen vill få läsaren att leva sig in i boken. Klart att det ger en mer känsla i situationen de hamnat i på men det krävs inte så mycket beskrivningar av miljön som det är enligt mig. Dock tror jag att jag handlingen snart kommer att vända och att laddningarna mellan pojkarna kommer att få mer fokus. Det har varit en väldigt lång inledning och det har tagit tid innan handlingen kommit igång. I vissa böcker kastas man in i handlingen på en gång, t.ex i Hunger spelen. Där är dessutom det dystopiska temat redan klart och tydligt från början vilket också bidrar till att det är lättare för författaren och läsaren att komma igång. Den här boken är motsatsen till det.

Puss och kram Laura

bildkälla: http://www.happywall.se/tavlor/skog/regnskog

 

Hej hej! I den här läsloggen är författarens miljöbeskrivning i fokus.

 

Min läsupplevelse är hittills väldigt positiv, jag tycker att det är en spännande berättelse som är skriven på ett bra sätt. Hittills har det inte hänt jättemycket men jag känner att jag är precis på gränsen till en av bokens vändpunkter, och jag tror att bokens stora intrig snart står i fokus. En sak som stör mig lite dock är att jag ibland har svårt att förstå vad som händer eller vem som säger någonting. Ett exempel är när Jack och Ralph bråkar om vad som är viktigast, hyddor eller kött. Jag förstod inte förrän långt in i deras diskussion vem som hade vilken åsikt. Ibland är boken lite för abstrakt berättad men jag tror att det kan bli lättare att följa berättelsen efter att jag har läst lite mer av boken och vant mig vid författarens sätt att skriva.

 

Miljöbeskrivningarna i boken är iallafall någonting jag förstår, författaren gör ett bra jobb när det gäller att beskriva miljöer. Barnen befinner sig på en öde ö med tropiskt klimat, när författaren beskriver omgivningarna får man verkligen uppleva den tropiska känslan. För att beskriva ett tropiskt klimat tar författaren upp vegetationen mest av allt. Författarens beskrivningar kretsar mycket kring ifall det är tät skog, mycket klängväxter, hur ljuset faller och vilka färger omgivningarna utstrålar. Här är ett exempel på en beskrivning i boken: ”Palmerna kom stranden att verka fjäderprydd. Träden stod eller lutade eller vilade mot ljuset, och deras gröna plymer var trettio meter upp i luften…”.

 

 För att göra sina beskrivningar mer intressanta använder författaren sig av metaforer, t.ex. skriver han att klängväxterna slingrar sig som ormar. Författaren beskriver inte bara miljön med hjälp av beskrivande text utan skriver också hur karaktärerna upplever den. Han använder andra sinnen som t.ex. lukt, smak, hörsel och känsel, inte bara syn.  Jag tycker att det är ett bra sätt att beskriva miljön. Det är bättre om författaren använder olika metoder för att berätta om miljön, det blir roligare att läsa en mer varierad text.

 

Eftersom att pojkarna befinner sig på en paradis ö så är miljöbeskrivningarna, med vissa undantag, i sig inte särskilt dystopiska. Det är svårt att skriva om kritvita sandstränder, sol och hav på ett hemskt sätt. Författaren kan dock skriva om ön på ett väldigt dramatiskt vis och när det är natt och kväll på ön är beskrivningarna mer dystopiska. Här är ett exempel: " Nu hade solskenet helt lämnat den öppna platsen och dragit sig undan från himmelen. Mörkret göts över djungeln dränkte passagen mellan träden tills de blev skumma och sällsamma som havets botten."

 

Som sagt tycker jag att miljöbeskrivningarna är bra. De är väldigt exakta och man får en bra bild av hur omgivningen ser ut. Jag tycker dock att miljöbeskrivningarna kan bli lite väl långa ibland. När beskrivningarna blir uppemot en hel sida blir det lite tjatigt, och man förlorar lätt intresset. Om läsaren tappar intresset kommer ju hen inte läsa miljöbeskrivningen noggrant, och då är det helt onödigt med tjusiga metaforer och liknelser. Ibland så kan författaren skriva om en liten buske eller en palm alldeles för länge och det gör så det känns onödigt att läsa vissa stycken.  Jag tycker att det här är ett misstag som många författare gör.ni

 

Fjärde loggen

Min läsupplevelse så här långt är positiv. Författarens miljöbeskrivningar gör att upplevelsen och förståelsen för omgivningen ökar. Det gör i sin tur att man blir mer intresserad av handlingen.

 

Pojkarna i boken har kraschat på en öde ö. De samlas genom att huvudpersonen Ralph blåser i en snäcka. Efter diskussioner bestämmer sig pojkarna för att det behövs en hövding på ön och Ralph blir ansvarig. Tack vare att han kallade dit dem föll det sig naturligt att han fick ledarrollen. För att bli räddade från ön bestämmer sig gruppen för att tända en eld. Det visar sig att elden släcks strax innan ett fartyg passerar som hade kunnat rädda pojkarna. Anledningen till att den släcktes var att Jack tog med sig eldvakterna för att jaga gris.

 

Bland småbarnen cirkulerar rykten om ett ormliknade odjur. Alla förutom Nasse och småbarnen går ut för att jaga efter det. De letar på platserna de inte befunnit sig vid men misslyckas att hitta odjuret.

 

Jack hjälper inte till så mycket i gruppen som Ralph förväntar sig och han kritiserar Jack och hans jägare. Jack blir sårad av anklagelserna och bestämmer sig för att lämna gruppen med några andra. Nu är bara Nasse, Sam, Eric och några småbarn kvar i gruppen. Det här är positivt för Nasse som har blivit utsatt för trakasserier av Jack men det får konsekvenser för gruppen eftersom Jack hade den ledande rollen av att få tag i mat. Jack och hans gäng behöver den andra gruppens hjälp med att bygga hyddor och Ralph och hans gäng behöver kött från Jack. Det tror jag gör att grupperna kommer att återförenas. Med tanke på att Jack lämnade gruppen tror jag att Ralph måste ta till drastiska åtgärder för att få tillbaka Jack och hans gäng till gruppen. Jag tänker mig att Ralph måste minska prioriteten av elden och öka prioriteten av jakt för att få tillbaka Jack.

 

Det händer mycket i boken. Författaren gör så att personerna i boken har något som ska genomföras och sedan bygger han upp en historia kring denna ofta långdragna handling. Att författaren skriver på detta sätt gör att man kan gå in på detaljer och en historia utan att det blir långtråkigt. Ett exempel är att pojkarna i boken har letat efter ett odjur i flera kapitel utan att det har blivit tråkigt eftersom det händer saker under historiens gång. Att författaren drar ut på historien gör också att man inte tappar fokus i jämförelse med om han skulle haft en handling som hoppar mellan flera olika händelser.

 

Författarens språk är bra med både berättande avsnitt och dialoger vilket gör att det blir stor variation i texten. Dialogerna gör även att det blir mer intressant och mer likt en film. Det skapar en närmare relation till gestalterna. Dialoger används ofta till känslor och det berättande avsnittet till miljöbeskrivningar och vad personerna i boken gör. De berättande avsnitten gör även att man får reda på mer om karaktärernas utseende. Eftersom författaren använder både berättande avsnitt och dialoger gör det att boken har vad som krävs för att den ska kunna bli bra.

 

Jag ser framför mig hur allt ser ut på ön. Jag vet inte om det beror på miljöbeskrivningarna eller min egen fantasi. Dock vet jag att författaren har mycket detaljerade beskrivningar. Jag citerar en bra miljöbeskrivning ”- Till höger låg en stock som var blanknött på översidan av oroliga byxbakar, men den var inte lika stor som hövdingens och inte lika bekväm. Till vänster låg fyra små stockar, varav den ena – den bortersta var beklagligt ostadig. Många möten hade upplösts i skratt när någon pojke hade lutat sig för långt bakåt så att stocken vippade till och kastade ett halvt dussin pojkar baklänges i gräset.”  Dessa meningar gör att författaren lyckas förklara miljön och samtidigt berätta en historia. Om han bara skulle ha beskrivit miljön skulle det blivit tråkigt att läsa.

 

Författaren beskriver inte samhället som svårt för barnen. De har det säkert problematiskt men de får hittills mat och kan skratta tillsammans. Det varierar nog också med hur besvärligt det är. Vissa arbetar mer och har det jobbigare i allmänhet eller så är de helt enkelt mer känsliga. Man förstår att det är plågsamt eftersom det självklart är en ansträngande miljö att leva i. Det gör att författaren egentligen inte behöver försöka förklara hur jobbigt pojkarna har det.

 

Jag kan inte koppla miljön till en dystopi. Författaren förklarar miljön men beskriver inget dystopiskt med den. Jag tror att hans syfte med sin miljöbeskrivning är att läsaren själv tvingas fundera över hur svårt pojkarna har det. Det leder till ökad koncentration eftersom man tvingas fundera över vad han beskriver.

 

/Viktor

 

Hej allihopa! Det här är min tredje läslogg och jag ska berätta om den huvudkaraktär jag fastnat mest för i boken. Det finns enligt mig tre stycken huvudpersoner - Nasse, Ralph och Jack. Alla betyder mycket i historien och alla dessa tre har stora roller. Ändå har jag valt att skriva om Nasse eftersom han är den mest intressanta enligt mig :)

 

Nasse presenteras som en tjock, liten kille med glasögon som blir retad i skolan. Han blir också retad på ön och emot hans vilja får han sitt smeknamn 'Nasse'. Det är inte första gången jag stöter på en sådan karaktär med den 'mallen' och mitt första intryck är att han kommer få en väldigt låg rang bland pojkarna och hierarkin.

Han har ändå ett gott självförtroende vilket jag inte trodde att han skulle ha. Han vågar ta till orda och och han står för sin åsikt. Han ger sig inte bara för att de andra pojkarna försöker tysta honom utan vill in i det sista förmedla vad han tänker. Enligt mig så är det han som har 'hjärnan' av pojkarna på ön. Det är han som försöker komma på rättvisa och strategiska lösningar på problem medan de andra hellre tar till handling istället för att tänka efter. Han har det inte heller fysiskt lätt för sig att alltid ta till handling och göra saker impulsivt då hans vikt och syn hindrar honom. Det kan också vara ett bidragande faktum till att det är han som tänker och de andra som 'gör'.
Jag tycker om Nasse. Som jag skrivit tidigare så är han den smarta och mest genomtänkta. Dock kan jag förstå varför folk kan tycka att han är jobbig när han ska envisas om allting. Han envisas med att följa med Ralph överallt, att ha rätt hela tiden och att allting ska ske på ett rättvist sätt. Det fungerar inte med ett samhälle där allting är rättvist så där borde han slappna av lite mer. Men för det mesta tycker jag synd om honom på sättet som de andra pojkarna behandlar honom. Han är utstött och udda och får inte riktigt vara en del av gruppen.

Boken inleds inte som en dystopi då 'samhället' på ön inte är uppbyggt än. Hela boken går ut på att pojkarna bygger upp samhället på ön och att man i slutet av boken ska se det dystra med utvecklingen. Ingen kan förutse hur livet på ön kommer bli och därför kan ingen häller göra uppror eller protestera. Alla tror ju att det ändå ska bli ett helt okej liv där efter alla regler som sätts upp osv.

 

Puss och kram! :)

 

Tredje loggen

I den här veckans läslogg valde jag att skriva om Jack Merridew för att han har en mycket personlig karaktär även om han inte är en av bokens främsta huvudpersoner.

 

Jack presenteras som en okamratlig pojke med ett stort intresse för jakt. Man får även känslan av att han är ganska egoistisk. Vid ett tillfälle tog han med sig eldvakterna som skulle vakta elden för att jaga. När de sedan kom tillbaka var elden släckt. Under tiden passerade ett fartyg som hade kunnat se elden och räddat barnen från ön. Dessa impulsiva beslut får förstås konsekvenser för hela gruppen. Man får intrycket av att jakten på mat till gruppen är viktigare för honom än elden som hade kunnat rädda barnen från ön. Eller så trodde han bara att det inte skulle komma förbi något fartyg vid den tidpunkten. Hans stora intresse för jakt gör att hans bidrag till överlevnad blir att skaffa mat men andra viktiga uppgifter blir lidande, exempelvis att bygga hyddor.

 

 Jacks levnadssätt förknippas inte med en dystopi. De andra karaktärerna i boken lever ett hårdare liv i jämförelse med Jack och han får oftast göra vad han vill. Han verkar dock inte känna empati och mobbar ständigt en annan pojke på ön.

 

Jag känner inte igen mig i personen Jack. Hans intresse för jakt kan återspeglas i mitt stora intresse för idrott och musik även om det är två väldigt olika saker. Jack har precis som jag en stark vilja. Jag presterar oftast mitt bästa i de flesta situationer. Liksom jag har Jack också några gånger tagit impulsiva beslut vilket beskrivs i exemplet ovan.

 

Jag citerar ett utdrag ur boken ” -Den pojke som anförde dem var klädd på samma sätt men hans mössmärke var i guld. ”I den här meningen drar författaren paralleller till ett tidigare påstående. Det tidigare påståendet var att barnen omkring honom bar svarta mössor med silvermärken. Han använder sedan meningen och gestaltar en annan person. Det här är ett bra sätt att slippa förklara samma saker flera gånger utan att läsaren blir uttråkad. Författaren gestaltar knappt Jack men däremot hans tankar och åsikter. Att Jack har ett guldmärke på sin mössa representerar säkert hans position i gruppen eftersom guld ofta förknippas som ädlare än silver. Att endast han har ett guldmärke och de andra ett silvermärke gör att han blir speciell. Det visar att han är en ledarfigur.

 

Det finns en bok samt film som handlar om något Jack önskar. Han vill ha en ledarroll på ön och liknar karaktären Saga i boken och filmen ”Tusen gånger starkare”. Saga får en ledarroll i sin klass vilket Jack eftersöker även om Saga lyckas bättre. Jack får självklart ta beslut men det är många som inte lyssnar på honom pga. att han tar för stor ledarroll och att är stygg.

 

Hittills är boken väldigt bra och jag kan verkligen rekommendera den! 

 

/Viktor

Titeln Flugornas Herre säger mig inte så mycket. Den är väldigt neutral och den beskriver varken vad boken kommer handla om eller något som har med dystopi att göra. Man har förstått (om man läser på baksidan) att det inte handlar om en flugman precis. Dock så tror jag att man kommer få reda på vad titeln står för senare i boken. Då kommer titeln att få sin mening. Själv tror jag att titeln faktiskt är väldigt smart när man förstått vad den står för.
Titeln är ett sätt att få en läsare lockad. I det här fallet så är titeln mycket unik och därför tror jag att som läsare kan fatta ett visst intresse och vill ta reda på mer om boken. En bok som heter 'jag älskar dig' är inte på samma sätt unik och spännande på det sättet då det finns så många böcker som handlar om kärlek etc.

Den här boken är en dystopi men det tycker jag inte att jag märkt av än efter cirka 50 sidor av boken. Det har förekommit några svaga inslag av mobbning mellan pojkarna på ön men än så länge lever alla i frid. Efter en längre tid på ön så kommer nog pojkarna inse att ett samhälle utan ansvarstagande vuxna med regler och lagar inte är ett trevligt samhälle att leva i. Det är mycket troligt att på ett eller annat sätt så kommer pojkarna går över gränser som dom annars inte hade gjort och kommer ta risker dom annars inte hade tagit. Det kan innebära våld, hur man behandlar varandra och hur man ska göra för att få makten på bästa sätt. Det är vad jag tror.

Boken inleds med att en pojke vid namn Ralph klättrar bland klipporna och letar efter de andra barnen. Han hittar en pojke som han kallar Nasse och tillsammans kallar de på resten av pojkarna med hjälp av en snäcka. Man kastas fort in i handlingen då man slipper läsa om hela flygkraschen, hur och när de kom dit. Det är egentligen ganska onödig information då fokuset ligger på livet på den öde ön och inte vad som händer innan de kommer dit. Därför är det bra att författaren utelämnar det.

"-Vi kan använda snäckan till att kalla på dom andra med. Så vi kan ha ett möte. När dom hör oss så kommer dom - "

Det finns många böcker som handlar om individer som spolas iland på öde öar och som på olika sätt måste överleva. Till exempel Robinson Crusoe, The mysterious Island m.m. Det handlar oftast om en till 4 personer så den här boken blir den första jag läser då det är en hel grupp med människor det handlar om, det ska bli intressant.

I bloggen kommer vi att skriva om boken Flugornas Herre, göra loggar och skriva diskussioner och åsikter. Vi har fått i uppgift att läsa en dystopisk roman (i detta fall Flugornas Herre) och sedan reflektera över det vi läst.

Dystopier handlar om mardrömssamhällen som det går dåligt för.

 

Boken är skriven av William Golding och översatt av Sonja Bergvall. Boken handlar om ett gäng pojkar mellan 6-14 år som blir strandsatta på en öde ö. Inga vuxna som kan störa finns där och pojkarna försöker bygga upp sitt egna samhälle. Ön verkar först som en fantastisk plats med mycket frihet men snart märker pojkarna att det inte är så lätt att leva i frid tillsammans.

 

William Golding var en brittisk författare som levde mellan 1911 och 1993. Han studerade litteratur vid Oxford universitet och utbildade sig senare till lärare. På sin fritid skrev Golding dikter och egna texter och redan 1935 gav han ut sin första diktsamling "poems". 19 år senare gav han ut en nu riktig klassiker inom litteraturen, Flugornas herre. Efter att mer än 20 olika förlag hade refuserat boken gav till slut T.S. Eliots förlag ut boken och det blev en stor succé

 

Vi i gruppen ser verkligen fram emot att läsa en dystopisk bok. Vi tycker att det är en intressant och fantasifull genre som ofta är spännande och tar upp viktiga budskap. Vi i gruppen har läst dystopiska böcker som hungerspelen m.m och har verkligen njutit av läsningen.

 
"...så vaknade förtjusningen hos honom, den uppfyllda drömmens förtjusning. -Inga vuxna!"

Hoppas att ni uppskattar bloggen och följer med oss i vårat läsäventyr!