Hej hej! Nu har jag läst hela boken och fått klart för mig vad jag tycker om den. Den här läsloggen kommer mest handla om mina slutgiltiga tankar om boken och bokens intrig.

Jag tycker att boken har varit jättespännande och bra skriven, och jag har tyckt om att läsa den. Handlingen är för det mesta jättebra, men ibland kan det vara lite för mycket av samma sak hela tiden. I början och i mitten av boken händer det nästan ingenting och det känns som att inget av det man läser kommer betyda något för berättelsen. Författaren har gjort ett bra jobb när han skrivit boken, men jag tycker ibland att han utrycker sig lite konstigt. Författarens miljö och personbeskrivningar kan ha lite väl abstrakta liknelser så ibland förstår man inte riktigt vad man läser. Jag tror dock att författaren kan avsiktligt ha valt att skriva på ett lite udda sätt för att visa det mentala kaoset barnen på ön går igenom.

Jag upplever det som att boken har en huvudintrig och sen små problem vid sidan av det. Det största i boken är ju såklart pojkarnas relation till varandra. Det handlar mest om hur de förhåller sig till varandra och hur de bygger upp sitt egna lilla samhälle. En väldigt intressant del av boken är barnens hierarkisystem, det är där bokens stora intrig ligger. Barnen går med på att de måste ha något system och de väljer därför Ralph till hövding. Ralph framstår som den typiska ledaren med sin kontroll över situationen och valet för barnen blir ganska naturligt.

 Det finns dock också en annan pojke med stort inflytande, Jack Meridew. Jack har ett gäng pojkar som känner honom sedan tidigare och han är lite av deras ledare. Jack verkar vara ganska van att få som han vill så därför utser Ralph honom till en sorts jaktledare för att bibehålla den goda stämningen i gruppen. Jack och Ralph är väldigt olika och de fokuserar på olika saker. För Ralph så är det viktigaste signalelden, medan Jack verkar tycka att det är roligare och viktigare att jaga. Genom hela boken finns det en väldig spänning mellan dessa två karaktärer och man känner på sig att det kommer utbryta stora konflikter. Som sagt vill de två pojkarna olika saker och till slut blir det konflikt mellan dem. Jack är automatiskt i underläge eftersom att Ralph är hövding och får ofta ge sig. Till slut får Jack nog och väljer att bryta sig loss från gänget och bo för sig själv. Detta gör så småningom att gruppen delar sig i två läger och de flesta större pojkarna sluter sig till Jack eftersom han gillar att jaga och ha kul. Med grisarna de jagar ställer de till fest, och nästa morgon så har de flesta gått med i Jacks stam. Boken är nu väldigt dystopisk, många av karaktärerna har det väldigt svårt mentalt och barnen gör saker som de annars aldrig skulle göra. T.ex. dödar de Simon i en sorts hetsdans under festen. De som är kvar med Ralph kämpar för att överleva, Ralph avskyr nu Jack. När Jacks stam stjäl Nasses glasögon för att kunna göra eld lättare blir det för mycket. Sam, Eric, Nasse och Ralph går för att ta tillbaka glasögonen men det går såklart inte bra. Jacks stam är nu praktiskt taget vildar och de flesta av dem är helt galna. Till slut konfronterar de varandra och det slutar i blodigt kaos. Nasse dör, Sam och Eric tvingas gå med i Jacks stam och Ralph skadas och tvingas gömma sig i djungeln. Jacks stam går nästa morgon på jakt efter Ralph och deras blodtörst driver dem till vansinne. För att kunna hitta Ralph tänder de eld på djungeln, så att Ralph inte kan gömma sig. Ralph springer och springer och till slut kommer han fram till deras vanliga strand, han är svag och sårad och ger upp...men som tur är dyker då en sjökapten upp!

Jag avskyr det här slutet, det är inte alls dystopiskt! iallafall inte slutet, slutet. Det känns som att författaren tänker:
"oj nu måste jag göra ett lyckligt slut här hmm.....kanske det kan komma en båt?"
Jag tycker att det är jättesynd att en så bra bok ska sluta så dåligt. Allting hade byggts upp för en strid mellan Jack och Ralph, eller att alla pojkarna blir galna och dödar varandra, eller kanske att alla barn går med på att det inte är rätt, men det här?!

Jag har en egen version på ett mycket mer dystopiskt slut. Barnen bränner upp hela djungeln så att det inte finns någon frukt eller annan mat kvar. De tvingas därför slåss och till sist äta varandra. Det vore ett mycket mer dystopiskt och dramatiskt slut som visar på människans eviga hunger efter makt.

Jag tycker iallafall att boken, innan slutet, är väldigt bra skriven. Man får se Ralph gå från en självsäker person med full kontroll hela tiden till ett rent nervvrak som inte kan tänka klart. I senare delen av boken bryter Ralph av sina meningar ibland, eller tappar tråden och ibland får han till och med okontrollerade raseriutbrott för ingenting. Jag tycker att författaren visar alla pojkarnas mentala nedbrytning på ett mycket bra sätt. Den enda jag kan tänka på som inte blir knäpp är Nasse, han håller sig relativt lugn hela boken.

Som sagt har boken en huvudintrig och sedan vissa små sidoproblem. Ett sådant är "odjuret". Odjuret är ett sätt för författaren att beskriva skräcken och kaoset i barnens huvuden. Som jag förstår det så finns inte Odjuret på riktigt utan är bara barnens fantasi. I början så trodde jag att det var på riktigt och att bokens stora intrig skulle vara att besegra det på något sätt. Författaren använder många sådana här saker för att beskriva hur barnen tänker. Ett annat exempel är "flugornas herre". Det är egentligen bara ett grishuvud uppe på en pinne, men både Simon och Ralph har något sorts "samtal" med det.  De liksom pratar med det, fast egentligen bara med sig själva. Det är därför boken heter just Flugornas herre.

Jag  tror att William Golding skrev boken för att visa på människans grymhet. William Golding var krigsveteran och han hade säkert varit med om många hemska saker under sin tid som soldat. Han ville visa på människans inneboende ondska och civilisationens skörhet. Detta genom att ta barn, som oftast förknippas med oskyldighet, och visa att till och med så små, söta, väluppfostrade varelser kan utföra så grymma saker. När man läser boken förstår man att barnen kommer utrota varandra om ingen stoppar dem. Jag tror att William Golding såg att vi människor går samma öde till mötes  när han var i kriget och han ville genom boken visa det för omvärlden. 

/Nisse