Hej hej! Nu har jag läst hela boken och fått klart för mig vad jag tycker om den. Den här läsloggen kommer mest handla om mina slutgiltiga tankar om boken och bokens intrig.

Jag tycker att boken har varit jättespännande och bra skriven, och jag har tyckt om att läsa den. Handlingen är för det mesta jättebra, men ibland kan det vara lite för mycket av samma sak hela tiden. I början och i mitten av boken händer det nästan ingenting och det känns som att inget av det man läser kommer betyda något för berättelsen. Författaren har gjort ett bra jobb när han skrivit boken, men jag tycker ibland att han utrycker sig lite konstigt. Författarens miljö och personbeskrivningar kan ha lite väl abstrakta liknelser så ibland förstår man inte riktigt vad man läser. Jag tror dock att författaren kan avsiktligt ha valt att skriva på ett lite udda sätt för att visa det mentala kaoset barnen på ön går igenom.

 

Jag upplever det som att boken har en huvudintrig och sen små problem vid sidan av det. Det största i boken är ju såklart pojkarnas relation till varandra. Det handlar mest om hur de förhåller sig till varandra och hur de bygger upp sitt egna lilla samhälle. En väldigt intressant del av boken är barnens hierarkisystem, det är där bokens stora intrig ligger. Barnen går med på att de måste ha något system och de väljer därför Ralph till hövding. Ralph framstår som den typiska ledaren med sin kontroll över situationen och valet för barnen blir ganska naturligt.

 

 Det finns dock också en annan pojke med stort inflytande, Jack Meridew. Jack har ett gäng pojkar som känner honom sedan tidigare och han är lite av deras ledare. Jack verkar vara ganska van att få som han vill så därför utser Ralph honom till en sorts jaktledare för att bibehålla den goda stämningen i gruppen. Jack och Ralph är väldigt olika och de fokuserar på olika saker. För Ralph så är det viktigaste signalelden, medan Jack verkar tycka att det är roligare och viktigare att jaga. Genom hela boken finns det en väldig spänning mellan dessa två karaktärer och man känner på sig att det kommer utbryta stora konflikter. Som sagt vill de två pojkarna olika saker och till slut blir det konflikt mellan dem. Jack är automatiskt i underläge eftersom att Ralph är hövding och får ofta ge sig. Till slut får Jack nog och väljer att bryta sig loss från gänget och bo för sig själv. Detta gör så småningom att gruppen delar sig i två läger och de flesta större pojkarna sluter sig till Jack eftersom han gillar att jaga och ha kul. Med grisarna de jagar ställer de till fest, och nästa morgon så har de flesta gått med i Jacks stam. Boken är nu väldigt dystopisk, många av karaktärerna har det väldigt svårt mentalt och barnen gör saker som de annars aldrig skulle göra. T.ex. dödar de Simon i en sorts hetsdans under festen. De som är kvar med Ralph kämpar för att överleva, Ralph avskyr nu Jack. När Jacks stam stjäl Nasses glasögon för att kunna göra eld lättare blir det för mycket. Sam, Eric, Nasse och Ralph går för att ta tillbaka glasögonen men det går såklart inte bra. Jacks stam är nu praktiskt taget vildar och de flesta av dem är helt galna. Till slut konfronterar de varandra och det slutar i blodigt kaos. Nasse dör, Sam och Eric tvingas gå med i Jacks stam och Ralph skadas och tvingas gömma sig i djungeln. Jacks stam går nästa morgon på jakt efter Ralph och deras blodtörst driver dem till vansinne. För att kunna hitta Ralph tänder de eld på djungeln, så att Ralph inte kan gömma sig. Ralph springer och springer och till slut kommer han fram till deras vanliga strand, han är svag och sårad och ger upp...men som tur är dyker då en sjökapten upp!

 

Jag avskyr det här slutet, det är inte alls dystopiskt! iallafall inte slutet, slutet. Det känns som att författaren tänker:
"oj nu måste jag göra ett lyckligt slut här hmm.....kanske det kan komma en båt?"
Jag tycker att det är jättesynd att en så bra bok ska sluta så dåligt. Allting hade byggts upp för en strid mellan Jack och Ralph, eller att alla pojkarna blir galna och dödar varandra, eller kanske att alla barn går med på att det inte är rätt, men det här?!

 

Jag har en egen version på ett mycket mer dystopiskt slut. Barnen bränner upp hela djungeln så att det inte finns någon frukt eller annan mat kvar. De tvingas därför slåss och till sist äta varandra. Det vore ett mycket mer dystopiskt och dramatiskt slut som visar på människans eviga hunger efter makt.

 

Jag tycker iallafall att boken, innan slutet, är väldigt bra skriven. Man får se Ralph gå från en självsäker person med full kontroll hela tiden till ett rent nervvrak som inte kan tänka klart. I senare delen av boken bryter Ralph av sina meningar ibland, eller tappar tråden och ibland får han till och med okontrollerade raseriutbrott för ingenting. Jag tycker att författaren visar alla pojkarnas mentala nedbrytning på ett mycket bra sätt. Den enda jag kan tänka på som inte blir knäpp är Nasse, han håller sig relativt lugn hela boken.

 

Som sagt har boken en huvudintrig och sedan vissa små sidoproblem. Ett sådant är "odjuret". Odjuret är ett sätt för författaren att beskriva skräcken och kaoset i barnens huvuden. Som jag förstår det så finns inte Odjuret på riktigt utan är bara barnens fantasi. I början så trodde jag att det var på riktigt och att bokens stora intrig skulle vara att besegra det på något sätt. Författaren använder många sådana här saker för att beskriva hur barnen tänker. Ett annat exempel är "flugornas herre". Det är egentligen bara ett grishuvud uppe på en pinne, men både Simon och Ralph har något sorts "samtal" med det.  De liksom pratar med det, fast egentligen bara med sig själva. Det är därför boken heter just Flugornas herre.

 

Jag  tror att William Golding skrev boken för att visa på människans grymhet. William Golding var krigsveteran och han hade säkert varit med om många hemska saker under sin tid som soldat. Han ville visa på människans inneboende ondska och civilisationens skörhet. Detta genom att ta barn, som oftast förknippas med oskyldighet, och visa att till och med så små, söta, väluppfostrade varelser kan utföra så grymma saker. När man läser boken förstår man att barnen kommer utrota varandra om ingen stoppar dem. Jag tror att William Golding såg att vi människor går samma öde till mötes  när han var i kriget och han ville genom boken visa det för omvärlden. 

/Nisse

Hej hej! I den här läsloggen är författarens miljöbeskrivning i fokus.

 

Min läsupplevelse är hittills väldigt positiv, jag tycker att det är en spännande berättelse som är skriven på ett bra sätt. Hittills har det inte hänt jättemycket men jag känner att jag är precis på gränsen till en av bokens vändpunkter, och jag tror att bokens stora intrig snart står i fokus. En sak som stör mig lite dock är att jag ibland har svårt att förstå vad som händer eller vem som säger någonting. Ett exempel är när Jack och Ralph bråkar om vad som är viktigast, hyddor eller kött. Jag förstod inte förrän långt in i deras diskussion vem som hade vilken åsikt. Ibland är boken lite för abstrakt berättad men jag tror att det kan bli lättare att följa berättelsen efter att jag har läst lite mer av boken och vant mig vid författarens sätt att skriva.

 

Miljöbeskrivningarna i boken är iallafall någonting jag förstår, författaren gör ett bra jobb när det gäller att beskriva miljöer. Barnen befinner sig på en öde ö med tropiskt klimat, när författaren beskriver omgivningarna får man verkligen uppleva den tropiska känslan. För att beskriva ett tropiskt klimat tar författaren upp vegetationen mest av allt. Författarens beskrivningar kretsar mycket kring ifall det är tät skog, mycket klängväxter, hur ljuset faller och vilka färger omgivningarna utstrålar. Här är ett exempel på en beskrivning i boken: ”Palmerna kom stranden att verka fjäderprydd. Träden stod eller lutade eller vilade mot ljuset, och deras gröna plymer var trettio meter upp i luften…”.

 

 För att göra sina beskrivningar mer intressanta använder författaren sig av metaforer, t.ex. skriver han att klängväxterna slingrar sig som ormar. Författaren beskriver inte bara miljön med hjälp av beskrivande text utan skriver också hur karaktärerna upplever den. Han använder andra sinnen som t.ex. lukt, smak, hörsel och känsel, inte bara syn.  Jag tycker att det är ett bra sätt att beskriva miljön. Det är bättre om författaren använder olika metoder för att berätta om miljön, det blir roligare att läsa en mer varierad text.

 

Eftersom att pojkarna befinner sig på en paradis ö så är miljöbeskrivningarna, med vissa undantag, i sig inte särskilt dystopiska. Det är svårt att skriva om kritvita sandstränder, sol och hav på ett hemskt sätt. Författaren kan dock skriva om ön på ett väldigt dramatiskt vis och när det är natt och kväll på ön är beskrivningarna mer dystopiska. Här är ett exempel: " Nu hade solskenet helt lämnat den öppna platsen och dragit sig undan från himmelen. Mörkret göts över djungeln dränkte passagen mellan träden tills de blev skumma och sällsamma som havets botten."

 

Som sagt tycker jag att miljöbeskrivningarna är bra. De är väldigt exakta och man får en bra bild av hur omgivningen ser ut. Jag tycker dock att miljöbeskrivningarna kan bli lite väl långa ibland. När beskrivningarna blir uppemot en hel sida blir det lite tjatigt, och man förlorar lätt intresset. Om läsaren tappar intresset kommer ju hen inte läsa miljöbeskrivningen noggrant, och då är det helt onödigt med tjusiga metaforer och liknelser. Ibland så kan författaren skriva om en liten buske eller en palm alldeles för länge och det gör så det känns onödigt att läsa vissa stycken.  Jag tycker att det här är ett misstag som många författare gör.ni